Vad är Evidensbaserad praktik (EBP)

Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten innebär ett arbetssätt som utgår från tre kunskapskällor: forskning/evidens, professionens kompetens och brukarens syn på sin situation. Socialarbetaren ska integrera bästa tillgängliga evidens, brukarens erfarenheter och önskemål samt sin egen expertis för att komma fram till bästa möjliga insats för brukaren. Ett evidensbaserat arbetssätt inkluderar en öppen redovisning av bedömningsgrunder, dokumentation och uppföljning av resultat. Ytterst handlar det om att öka möjligheten att erbjuda bästa möjliga vård och omsorg, genom ett medvetet, systematiskt och kunskapsbaserat arbete.

De tre kunskapskällorna:

Med evidens menas den för tillfället bästa vetenskapliga kunskapen. Eftersom vetenskaplig kunskap endast gäller åtgärders genomsnittliga effekter är det inte självklart att åtgärder fungerar lika för alla. Brukarperspektivet utgår från att varje individ är expert på sina egna problem. Därför är det nödvändigt att involvera brukaren i alla processer som rör honom/henne t ex. utredning, beslut om insats, planering av genomförande samt processer i övrigt som påverkar situationen. Med professionell expertis avses den kunskap och kompetens som socialarbetaren har uppnått genom utbildning och praktisk erfarenhet, samt kunskap om strukturella förutsättningar utifrån lagstiftning och den egna organisationen. I dialog mellan brukaren och den professionelle vägs kunskapskällorna samman för att kunna erbjuda bästa möjliga vård.

Evidensbaserad praktik på övergripande nivå

Evidensbaserat beslutsfattande på policynivå kan handla om att förändra utbudet av åtgärder; ta bort sådant som visat sig vara skadligt eller som saknar effekt, att införa en ny och mer effektiv åtgärd eller att förhindra att en ny metod införs i verksamheten trots bristande stöd för effekt och kostnadseffektivitet.

Evidensbaserad praktik på individnivå

Beslutsprocessen kan beskrivas som en arbetsgång i tio steg som alla ska dokumenteras. Se schematisk bild.

1 Identifiera en gemensam bild av problemet.

Under en utredningsfas samlas information för att komma fram till en gemensam bild av vad som behöver förändras i brukaren/klientens liv. Använd gärna bedömningsinstrument som t ex ASI, ORS, FCS, SDQ för att precisera och bekräfta problemet. Dokumentera!

2 Precisera en fråga gällande lösning av problemet.

Formulera en fråga gäller hur den aktuella brukaren/klientens problem skulle kunna åtgärdas eller behov tillgodoses. Frågan ska vara möjlig att besvara. T ex vilken är den bästa behandlingsmetoden utifrån brukaren/klientens problembild?

3 Leta evidens och riktlinjer.

Leta upp bästa tillgängliga kunskap för att besvara frågan, med hjälp av forskning. I de fall det finns evidensbaserade riktlinjer kan dessa användas. Värdera den kunskap som finns med tanke på dess vetenskapliga tillförlitlighet och användbarhet, d v s om den är relevant just i det aktuella sammanhanget. Gällande kunskapsvärderingen finns möjlighet att få stöd
från FoU.

4 Ta vara på klientens uppfattning

Brukaren/Klientens syn på sin situation och sina förutsättningar att arbeta för en förändring är mycket viktiga. Hur ser brukaren/klienten på de insatser/metoder som du hittat evidens kring? Finns det någon behandling som brukaren/klienten föredrar? Varför? Har brukaren/klienten tidigare erfarenheter av behandling?

5 Använd professionens kompetens och erfarenhet

Socialarbetarens kompetens och erfarenhet är central kunskapskälla. Vad har du för kunskap om denna brukaren-/klientgrupp och om insatser som visat sig vara/inte vara verkningsfulla? Vad har ni på socialkontoret för samlad erfarenhet av den problematik som klienten har och de insatser som rekommenderas?

6 Integrera kunskapskällorna – analys och bedömning av lämpligast möjliga insats

Aktuell forskning, professionens kompetens och brukarens värderingar, förväntningar och unika förutsättningar ska vägas samman i en analys. Sammanvägningen mellan dessa tre kunskapskällor skall resultera i en bedömning av vilken insats som är lämpligast för klienten. Du föreslår den insats som du sammanfattningsvis bedömer vara mest lämplig för brukaren/klienten, med hänsyn taget till hans/hennes synpunkter och önskemål, men även utifrån lagstiftning och organisatoriska förutsättningar.

7 Formulera mätbara mål och beskriv klientens utgångsläge

Utifrån den problembild som identifierades i steg 1 formulerar socialarbetaren och brukaren/klienten tillsammans konkreta, individuella och mätbara mål för vad som ska uppnås med en viss insats. Målen dokumenteras i en vård- eller genomförandeplan. Även utgångsläget ”mäts” och dokumenteras. ASI, OSR mfl ger utmärkta mått för att beskriva nuläget.

8 Genomför insatsen

Insatsen genomförs och dokumenteras löpande.

9 Följ upp insatsen utifrån mål och utgångsläge

Effekterna av insatsen följs upp, antingen endast när insatsen avslutas eller även i form av deluppföljningar. Uppföljningen sker i förhållande till det dokumenterade utgångsläget och till de mål som har formulerats. ”Mät” och dokumentera med hjälp av samma bedömningsinstrument som vid mättillfälle 1.

10 Utvärdera processen

Utvärdering av din egen och organisationens förmåga att genomföra steg 1-9 för att förbättra processen/arbetssättet. Systematisera även kunskaperna om insatsens effekt och resultatets generaliserbarhet. Exempel på frågor att ställa: Hur fungerade insatsen för brukaren/ klienten? Kan vi dra lärdom av det till andra brukare/klienter med samma/liknande problematik?

”Vetenskap blir användbar först när den integreras med professionellas erfarenhet och förmåga samt brukarens situation och önskemål.”

Kontaktperson

Sirpa Virtanen
Utvecklingsledare
sirpa.virtanen@kfvn.se